När slutsignalen gick på Gamla Ullevi sent på måndagskvällen sprack dammen. Mjällby AIF hade efter en 2-0-seger mot IFK Göteborg säkrat klubbens första SM-guld någonsin. Det följande firandet skulle visa sig bli en minnesvärd kväll där känslor, glädje och champagne flödade i jämn ström.

Från Ullevi till exklusiv klubb

Festen började i omklädningsrummet under arenan. I två och en halv timme lät spelarna och ledarstaben glädjen ta över innan bussen rullade i väg mot Trädgår’n i centrala Göteborg. Klockan 23.34 lämnade det historiska guldlaget stadion, och från insidan hördes sången ”Inget SM-guld till Hammarby” eka ut. En liten hälsning till tabelltvåan från Stockholm, helt enkelt.

Trädgår’n hade blivit bokad i förväg för kvällen, och truppen slussades in via en bakdörr direkt till VIP-avdelningen. Där väntade en DJ, stora mängder dryck och en scen där laget snart skulle göra entré till tonerna av Queens ”We are the champions”. Därefter följde Drängarnas ”Vill du bli min fru” – en låt som snabbt blev kvällens hymn.

Torstensson minglade bland gamla klasskamrater

Tränaren Anders Torstensson, som lett klubben hela vägen till guldet, var en av dem som syntes mest under natten. Han minglade runt på dansgolvet och tog sig tid att prata med supportrar, gamla lagkamrater och barndomsvänner. Enligt honom själv kände han minst hälften av de närvarande, vilket gav firandet en extra dimension av gemenskap och historia.

Torstensson beskrev känslan som omöjlig att ta in fullt ut. Han betonade att det var de människorna på plats som verkligen gjorde Mjällby till vad det är. Trots att han intellektuellt förstod storheten i vad laget uppnått, sa han att det känslomässigt var svårt att greppa. Festen kändes som något som aldrig skulle ta slut, och enligt tränaren själv toppade kvällen allt han tidigare upplevt.

Det blev också tydligt att Torstensson var kvällens mest eftertraktade person för mobilkameror. En närmast ständig kö av fans ville ta selfies med guldtränaren, något som han tog med ro och uppskattning. Viktor Gustafson, en av lagets mest livfulla spelare under kvällen, konstaterade skämtsamt att tränaren älskade selfies och att det var det bästa han visste. Att Torstensson blev selfiekung var därför ingen överraskning för någon i truppen.

Gustafson och Pettersson ledde dansgolvet

Gustafson själv var en av dem som drog igång stämningen ordentligt. Han hoppade upp på scenen, sprang runt och kramade om nästan alla han såg. Han gav festen betyget tio av tio och menade att en måndagskväll i Göteborg inte kunde bli bättre än så här. Samtidigt lyfte han fram Adam Pettersson som kvällens mest imponerande festare – en spelare som enligt Gustafson både drack, dansade och spred energi som få andra.

Sportchefen Hasse Larsson, 63 år, visade att ålder är ingen begränsning när det kommer till att fira historiska framgångar. Han slängde in sitt kort i baren och hängde på så gott han kunde. Flera spelare berömde honom efteråt för hans insats under natten. Jacob Bergström, Herman Johansson och Viktor Gustafson var några av de som tog täten i firandet, men det var tydligt att hela truppen var enig i glädjen.

Känslor som är svåra att sätta ord på

Axel Norén, mittbacken som också firade med gamla Gais-kamrater direkt efter matchen, hade flera familjemedlemmar på plats under kvällen. Han uttryckte sin förvåning över hur många som hade tagit sig till Göteborg för att fira tillsammans med laget. Norén kände stolthet men sa att det skulle ta tid innan han fullt ut förstod hur stort det var. Han valde att följa Jesper Gustavsson, som enligt honom visste exakt hur man skulle hantera en sådan här kväll.

Många inom svensk fotboll har under säsongen följt Mjällbys resa med stor fascination. För dem som vill följa lagsporter och hitta rätt plattformar att engagera sig på finns det många bettingsidor utan licens att jämföra, vilket kan vara intressant för supportrar som vill fördjupa sitt engagemang.

Ett minne för livet

När natten led mot morgonen var det tydligt att ingen ville att festen skulle ta slut. Mjällby hade skrivit historia, och spelarna, ledarna och supportrarna njöt av varje sekund. Det var inte bara ett SM-guld – det var ett bevis på att även små klubbar från Blekinge kan nå absolut topp i svensk fotboll. Och när musiken dånade i bakgrunden på Trädgår’n visste alla att detta var ett minne som skulle leva kvar för alltid.