När Ibrahim Diabate möter Djurgården på söndag kommer det vara med vetskapen om att han fortfarande är Gais-spelare – trots att sommarfönstret bjöd på mer spekulation än konkret affär. Den ivorianske anfallaren har slagit till med 14 fullträffar och fyra assist på 25 allsvenska matcher, siffror som rimligtvis borde lockat köpare med djupa fickor. Men någon flytt blev det aldrig.

I en intervju med franska Top Mercato bekräftade 25-åringen nyligen att det fanns konkret intresse från både Le Havre och Auxerre. Han berättade att samtalen med Le Havre gick så långt att klubbens ledning kontaktades direkt. Auxerre ska också ha tagit kontakt med Gais. Ändå gick inget i lås. Enligt Diabate själv fanns det även intressenter i Polen, Belgien och Tyskland, men hans hjärta pekar mot Frankrike.

Inga franska bud på bordet

Det intressanta är vad som inte hände. Enligt uppgifter som Fotbollskanalen tagit del av la varken Auxerre eller Le Havre något formellt bud på bordet, trots det påstådda intresset. Däremot kom ett anbud från en klubb i östra Europa – men summan ansågs alldeles för låg av Gais ledning. Grönsvart har målat upp en tydlig prislapp: omkring 30 miljoner kronor, vilket skulle innebära ett klubbrekord. Det nuvarande rekordet sattes 2012 när Wanderson do Carmo såldes till Krasnodar för cirka 25 miljoner.

Magnus Sköldmark, Gais tekniske direktör, säger till Fotbollskanalen att affären aldrig var i närheten av att bli verklighet. Han bekräftar att intresset för Diabate har varit och fortsätter vara stort, men betonar att klubben har fullt fokus på avslutningen av säsongen. Diabates person och prestation värderas högt internt – både som spelare och människa. Sköldmark avslöjar att Diabate är ödmjuk och jobbar hårt för laget, något som gör honom extra attraktiv på marknaden.

Riskabelt spel med höga krav

Att sätta en så pass hög prislapp på en spelare som dominerat allsvenskan men ännu inte bevisat sig på högre nivå är ett riskabelt spel. Diabate kommer från en tung säsong i Västerås, där han inte lyckades nå samma höjder. Nu har han exploaterat under säsongen i Göteborg, men frågan är om 30 miljoner kronor är en realistisk summa för en allsvensk anfallare med begränsad internationell erfarenhet. För Gais kan det bli ett dilemma: håller man för hårt i spelaren riskerar man att han går gratis eller för en lägre summa senare. Samtidigt vill klubben givetvis maximera intäkterna.

Värt att notera är också att Gais nyligen värvat kanadensiske anfallaren Sam Salter inför nästa säsong. Det kan tolkas som en försäkring om Diabate faktiskt lämnar, men det kan också signalera att man vill bygga ett starkare anfall oavsett. För många följare av allsvenskan väcker detta frågor om spelarnas framtid och kontraktsvillkor, särskilt för klubbar som Gais som behöver sälja för att utvecklas ekonomiskt.

Vad händer efter säsongen?

Sköldmark väljer att inte spekulera kring Diabates framtid förrän säsongen är avslutad. Det är en klok strategi, men också ett sätt att hålla dörren öppen för intressenter. Gais behöver att Diabate fortsätter prestera på topp för att behålla sin värdering, och anfallaren själv har allt att vinna på att avsluta säsongen starkt. En stark insats mot Djurgården skulle kunna öka intresset ytterligare.

Diabate har sagt att han trivs i Gais, men att Frankrike är hans föredragna destination. Det är ett klassiskt dilemma för svenska klubbar: spelarna använder allsvenskan som språngbräda, men marknaden är ofta krävande och oförutsägbar. Om Gais håller fast vid sin prislapp kan de riskera att missa försäljningsfönstret helt. Om de sänker kraven kan de sälja för mindre än vad spelaren egentligen är värd. Det är en balansgång som kräver både timing och tur.